Det har gått för långt.

Idag stod jag på mitt jobb och tänkte för mig själv (och på fullaste allvar) :

"Den här nya ruccolan är så fin att jag typ kommer vara glad hela resten av dagen."

Vart tog mitt liv vägen egentligen!? Och tänk hur det blir i januari när jag ska jobba heltid där och deltid på stockan?? Det har gått för långt, men jag befarar tyvärr att det kommer gå ännu längre.